Eilatbergen
| Eilatbergen הרי אילת | |
| Harei Eilat | |
| Bergsområde | |
 Eilatbergen med Akabaviken i bakgrunden | |
| Land |  Israel |
|---|---|
| Delstat | Södra distriktet |
| Region | Negev |
| m.ö.h. | 899 |
| - läge | Har Neshef |
| Geologi | Arabisk-nubiska skölden |
 Eilatbergens läge i Israel
| |
 Eilatbergen i södra Negev
| |
Eilatbergen (hebreiska: הרי אילת, Harei Eilat) är ett bergsområde kring Akabaviken i Egypten, Israel och Jordanien. Den israeliska delen ligger i södra Negev, kring staden Eilat. Området sträcker sig från Taba i söder, på Sinaihalvön i Egypten, till Timnadalen nordväst om Eilat. Även bergsområdet kring Timna brukar räknas till Eilatbergen. Öster om Akabaviken fortsätter bergsområdet in i Jordanien.
Eilatbergen består av ett antal bergsryggar och toppar. Den högsta toppen är Har Neshef, 899 meter över havet, följd av Har Shani på 894 meter. Flera av bergen ligger i det centrala bergsområdet kring Eilat.
Geologi
[redigera | redigera wikitext]Eilatbergen utgör en del av den Arabisk-nubiska skölden, som bildades under neoproterozoikum som en del av den östafrikanska orogenen. Berggrunden i Eilatområdet består huvudsakligen av neoproterozoiska magmatiska och metamorfa bergarter. Bland de magmatiska bergarterna förekommer framför allt granit, men även ryolit, basalt och andra vulkaniska bergarter. De metamorfa bergarterna omfattar bland annat skiffer och gnejs.[1]
De äldsta bergarterna i Eilatområdet är metamorfa och härrör från en äldre öbågemiljö. De bildades under den första fasen av den tektoniska utvecklingen av den Arabisk-nubiska skölden, då sediment och vulkaniskt material avsattes, veckades och omvandlades. Senare trängde stora mängder magma in i berggrunden och bildade plutoniska bergarter, bland annat granitoider. Den fortsatta magmatiska utvecklingen omfattade även vulkanism med bland annat ryolit och basalt.[1]
Granit förekommer bland annat vid Har Yedidya, Har Yehoshafat, Har Shachmon och Har Timna. Geological Survey of Israels geologiska karta över området anger bland annat Yehoshafat-granit, Shahmon-granit, Amram-granit och Eilat-granit som separata granitenheter.[2] I Timnadalen består Har Timna till stor del av alkalirik granit och syenit, medan området även innehåller gabbro och andra magmatiska bergarter.[3]
Vulkaniska bergarter förekommer på flera platser i området. I Har Amramområdet finns bland annat ryolitiska bergarter och alkaliska graniter, och den sena prekambiska vulkanismen i området omfattar både ryolit och basalt. De vulkaniska bergarterna i Har Amram och Har Neshef ingår i det sena prekambriska vulkaniska området kring Eilat.[4][5]
Öster om Eilatbergen, i Jordanien, fortsätter urbergsområdet norrut längs den östra sidan av Döda havssänkan. Urbergsbergarter i Jordanien öster om Döda havssänkan har bland annat tolkats som motsvarigheter till berggrunden i Timnaområdet i Israel.[6]
Bergens namn
[redigera | redigera wikitext]Många av bergen har namn efter regenter i Juda, däribland Joram, Hiskia och Ussia. Har Shlomo är uppkallat efter Salomo. Namnen anknyter till den bibliska traditionen om Juda rike och dess förbindelser med området kring Eilat.
Har Shani och Har Neshef, som ligger i den nordvästra delen av bergsområdet, har däremot inte namn efter kungar av Juda. Detsamma gäller flera andra berg, däribland Har Tzfachot i den södra delen av Israel.
Eilatbergens naturreservat
[redigera | redigera wikitext]
En stor del av Eilatbergen ingår i Eilatbergens naturreservat, ett naturreservat i södra Negev. Reservatet inrättades den 10 augusti 1986 och utvidgades senare. Det omfattar omkring 415 000 dunam.[7][8]
Reservatet präglas av ökenlandskap, branta berg och dalgångar samt en mångfald av bergarter. Flera vandringsleder går genom området, däribland Israelleden, som passerar genom bland annat Timnaområdet, Nahal Raham, Shkhoretkanjonen, Ein Netafim, Nahal Gishron och Har Tzfachot.[9][8]
Från flera platser i bergsområdet finns utsikt över Akabaviken, Edombergen och Sinaihalvön.[10]
Berg efter höjd
[redigera | redigera wikitext]Nedanstående tabell listar de högsta topparna och höjderna som anges för Eilatbergen.
| Berg | Höjd (m ö.h.) |
|---|---|
| Har Neshef | 899 |
| Har Shani | 894 |
| Har Sagov | 869 |
| Har Shaham | 867 |
| Har Ussia | 863 |
| Har Basmat | 848 |
| Har Barakh | 840 |
| Har Hizqiyahu | 838 |
| Har Yehuhaz | 769 |
| Har Yoash | 734 |
| Har Shlomo | 705 |
| Har Yehoram | 680 |
| Har Shchorat | 586 |
| Har Yehoshafat | 508 |
| Har Asa | 502 |
| Giv'at Amram | 475 |
| Har Amir | 443 |
| Har Yedidya | 432 |
| Har Rehavam | 389 |
| Har Shachmon | 325 |
| Har Tzfachot | 278 |
| Ramat Yotam | 250 |
Vattendrag
[redigera | redigera wikitext]Flera wadier rinner genom Eilatbergen. Vattendragen är huvudsakligen tillfälliga och fylls med vatten efter nederbörd. De dränerar mot södra Aravadalen och Akabaviken. Bland de större vattendragen finns Gishron, Shlomo, Netafim, Roded, Shkhoret, Amram och Raham.[11]
Vattendragen rinner huvudsakligen i djupa dalgångar och kan bilda störtfloder efter kraftiga regn. Exempelvis rinner Nahal Shlomo från Eilatbergen mot Röda havet, medan Nahal Gabi Atak får vattenflöde under vintermånaderna efter nederbörd.[11][12]
Magnetfältmätning
[redigera | redigera wikitext]I Eilatbergen finns ett geomagnetiskt observatorium som drivs av Survey of Israel. Det är ett av tre aktiva geomagnetiska observatorier i Israel och används för kontinuerlig mätning och övervakning av jordens magnetfält. Vid observatorierna mäts bland annat magnetfältets styrka, deklination och inklination.[13]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 M. Beyth, Y. Eyal och Z. Garfunkel (2014) (på engelska). The geology of the northern tip of the Arabian–Nubian Shield. "99". sid. 332–341. https://doi.org/10.1016/j.jafrearsci.2014.03.028.
- ↑ ”Legend” (på engelska). Geological Survey of Israel. https://egozi.gsi.gov.il/arcgis/rest/services/Hosted/Geo50K_Ashdod_GeoFormation_Polygons_withReferenceScale_tpk/MapServer/legend.
- ↑ M. Beyth (1987) (på engelska). The Precambrian magmatic rocks of Timna valley, southern Israel. "36". sid. 21–38. https://doi.org/10.1016/0301-9268(87)90015-5.
- ↑ ”Israel Geological Society, Annual Meeting, Neve Zohar 2007” (på engelska). Israel Geological Society. https://www.igs.org.il/_files/ugd/d5b382_9d754e9e7f6041ad868d8e5e05b86f65.pdf.
- ↑ ”Lithology and volcanic stratigraphy of Givot Shehoret, Elat region” (på engelska). Geological Survey of Israel. 7 oktober 1995. https://www.gov.il/BlobFolder/reports/reports-1995/he/report_1995_TR_Peltz-S-Lithology-Volcanic-Stratigraphy-Givot-Shehoret-Elat-Region-TR-GSI-10-1995.pdf.
- ↑ (på engelska) Crustal structure of the Dead Sea Transform. "156". 2004. sid. 655–681. https://academic.oup.com/gji/article/156/3/655/2001877.
- ↑ ”קניון שחורת – המלצה למסלול טיול בשמורת טבע הרי אילת” (på hebreiska). רשות הטבע והגנים. https://www.parks.org.il/trip/shkhoret-canyon/. Läst 5 oktober 2026.
- 1 2 ”שמורת הרי אילת” (på hebreiska). iNature. https://inature.info/wiki/שמורת_הרי_אילת. Läst 5 oktober 2026.
- ↑ ”שמורת טבע מסיב הרי אילת” (på hebreiska). רשות הטבע והגנים. https://www.parks.org.il/reserve-park/שמורת-טבע-מסיב-הרי-אילת/. Läst 5 oktober 2026.
- ↑ עוזי פז (26 juni 2024). ”שמורת הרי אילת – ארץ בראשית” (på hebreiska). רשות הטבע והגנים. https://www.parks.org.il/article/eilat-mountains/. Läst 5 oktober 2026.
- 1 2 M. Beyth med flera (7 oktober 2011). ”Elat Sheet – Explanatory Notes” (på engelska). Geological Survey of Israel. sid. 4. https://www.gov.il/BlobFolder/reports/beyth-et-al-report-2011/he/report_2011_GSI-22-2011.pdf.
- ↑ עוזי פז (26 juni 2024). ”שמורת הרי אילת – ארץ בראשית” (på hebreiska). רשות הטבע והגנים. https://www.parks.org.il/article/eilat-mountains/. Läst 5 oktober 2026.
- ↑ ”Forty Years of Magnetic Observatories and Hundred Years of Magnetic Declination Measurement in Israel” (på engelska). Survey of Israel. https://www.gov.il/BlobFolder/reports/forty-years-of-magnetic-observatories-and-hundred-years-of-magnetic-declination-measurement-in-israel/he/Magnetic.pdf.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Eilatbergen.