Hoppa till innehållet

Grip

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”Örnlejon” leder hit. För motsatta heraldiska figuren, se Lejonörn.
Grip. Ur 578 Afbeeldingen van viervoetige dieren, I.I Schipper 1660

Grip (fornsvenska: griper, fornnordiska: gripr) är ett chimärt fabeldjur vars framhalva är en rovfågel och vars bakhalva är ett lejon.[1][2] Vanligen avbildas gripen med ett lejons bakkropp, bakben, svans och öron och en örns (fram)kropp, (fram)ben, vingar och huvud.

Etymologi

[redigera | redigera wikitext]

Etymologin för grip är aningen dunkelt men antas ursprungligen komma från klassisk grekiska: γρύψ, grýps, som betyder krökt (näbb) och är möjligen besläktat med hebreiska kerub.[3][4][5][1][2]

Ordet är belagt tidigast i svenskan som fornsvenska: griper, belagt 1346 i ett testamente upprättat av kung Magnus Eriksson och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium).[1] I nordiska språket är ordet tidigast belagt i Didrikssagan från mitten av 1200-talet som klassisk fornnordiska: gripr (äldre fornnordiska: *grīpʀ) i betydelsen "gam",[6][7] vilket överlevt i danskan och norskan som danska: grib, norska: gribb ("gam").[5][2] Ordets stavning sammanfaller med medellågtyska: grip och latin: grȳps (genitiv: grypis, gryphis), grȳpus (genitiv: grȳpī),[2] där högtyskan stavar med f: fornhögtyska: grif, tyska: Greif, därtill danskan och norskan: danska: grif, griff, norska: griff.[2][5]

I isländskan har det fornnordiska ordet försvunnit (äldre isländska: grípr), och istället används nyformen griffín (av engelska: griffin) eller den bildliga formen arnljón ("örnlejon").

Ursprung

[redigera | redigera wikitext]

Gripen är ett av de äldsta fabeldjur man känner till. Det har ett lejons bakkropp och en örns framkropp. Liknande chimärer finns i flera tidiga kulturer, såsom den fornegyptiska akhekhen, en oryx med fågelvingar och näbb samt med svansen av en orm.

Gripen anses ha sina rötter i västra Asien och därifrån spreds föreställningen till Europa. Ett av de äldsta fynden hittades vid utgrävningar i mellersta Turkiet, en liten platta av elfenben med en inristad gripliknande figur, daterad till cirka år 1800 f.Kr. Ett annat tidigt exempel finns på ett cylindersigill från assyrisk tid, ungefär 1650-1350 f.Kr. Avbildningar från minoisk tid, 1600-1450 f.Kr, har hittats i Knossos på Kreta och från något senare tid även på grekiska fastlandet.[4][3][5][8][9]

Gripar nämns första gången i litteraturen på 600-talet f.Kr., i en text om skyterna. Den (möjligen fiktive) grekiske poeten Aristeas skildrar en resa han företog till länderna öster om Kaspiska havet. Nomader berättar för honom om guld som bevakas av fyrfota djur som var stora som lejon med starka krökta näbbar likt örnar. Historikern Herodotos (484-425 f.Kr) berättar om gripar som vaktar guld i Skytien och Ktesias (400-300-talet f.Kr.) förlägger en liknande skildring till norra Indien.[4][5][10] Pazyrykkulturen, sakiska (iransktalande) nomader och hästfolk från Altajbergen i Centralasien, använde gripar i en stor del av deras konst under årtusendet före Kristus.

Gripar var vanliga i grekisk och romersk bildkonst ända till ca 300 e.Kr.[4]

Fossil av Protoceratops andrewsi

Den amerikanska historikern Adrienne Mayor gav år 2000 ut boken The first fossil hunters. Hon noterar där att gripen aldrig dyker upp i grekernas mytologiska berättelser. Där finns sagor om Medusa, Pegasus och sfinxer, men det saknas berättelser om gripar. Författarna betraktade dem tydligen som verkliga djur. Mayor identifierar gripen med protoceratops, en dinosaurieart som levde för 75 miljoner år sedan, och som man gjort många fynd av i sydvästra Mongoliet och nordvästra Kina. Den uppvisar tydliga likheter med bilder av gripar, bland annat en skalle med en stor krökt näbb. I området har arkeologer också gjort många fynd av guld, också invid skelett av protoceraptos. Forntida nomader i området måste ha gjort liknande fynd och kan ha dragit slutsatsen att det rörde sig om varelser som vaktat guld och andra skatter. Andra historiker har förhållit sig avvaktande eller skeptiska till Mayors hypotes.[4]

Heraldik

[redigera | redigera wikitext]

Gripen ingår inte i svensk berättartradition, däremot finns den sedan 1200-talet inom heraldiken. ”Grip” förekommer som del av många adelsnamn och i vanliga personnamn. I brittisk heraldik finns manlig grip som inte har vingar. Gripen förekommer i svenska stads- och landskapsvapen, exempelvis Malmös, Skånes, Östergötlands och Södermanlands vapen. I heraldiken är det vanligt att endast gripens huvud avbildas, huvudet är ”avslitet”.[9][10] Gripen finns även i t ex Polen

Örnlejon och lejonörn

[redigera | redigera wikitext]

I svensk heraldik finns en motsatt figur till gripen kallad lejonörn, där överdelen är lejon och underdelen örn. Detta är ett vanligt namnmönster på fabeldjur, men konstigt nog används inte den motsatta konstruktionen örnlejon om grip (jämför isländska: arnljón). I Heraldiken i Sverige (2001) skriver heraldikerna Magnus Bäckmark och Jesper Wasling:

Ett reproduktivt mönster för fabeldjur är att framdelen utgörs av ett djur och bakdelen av ett annat. Benämningen blir ett dubbelnamn. Örnlejon skulle gripen ha kunna kallats om dess namn inte funnits. En lejonörn består av ett lejons överkropp med en örns underkropp och vingar. ... Andra exempel på sådana här sammanslagna fabeldjur är jungfruörn (örn med kvinnohuvud) och mantiger (tiger med manshuvud).[11]

Svenska Heraldiska Föreningen har dock använt begreppet löst i modern tid, beskrivet som "överdel örn, underdel lejon".[12]

Populärkultur

[redigera | redigera wikitext]

Scania och Saab

[redigera | redigera wikitext]
Logotyp för Scania-Vabis

Företagen Scania och Saab använder båda gripen som emblem. Scania AB bildades 1911 genom en sammanslagning av fordonstillverkarna Maskinfabriksaktiebolaget Scania i Malmö och Vabis, Vagnsfabriks-Aktiebolaget i Södertälje. Scania är det latinska namnet för Skåne. Malmö-företaget prydde sina bilar med Skånes landskapsvapen, en grip, och det nya företaget, Scania-Vabis, behöll symbolen. 1968 gick Scania-Vabis samman med Saab AB och bildade Saab-Scania AB med gripen som symbol. När företagen skildes åt på 1990-talet behöll båda gripen. Namnet på Saabs stridsflygplan Gripen är resultatet av en offentlig namntävling i början av 1980-talet.

Litteratur

[redigera | redigera wikitext]
Grip. Tecknad av John Tenniel för Lewis Carrolls Alice i Underlandet

I Dantes Den gudomliga komedin (början av 1300-talet) förekommer en grip.[13] Gripar förekommer i Mandeville's Travels (1300-talet) och i John Miltons Det förlorade paradiset (1600-talet). Gripen har även figurerat i ett antal sagor, såsom i Der Vogel Greif av bröderna Grimm och i Alice i Underlandet av Lewis Carroll.

Symbolik

[redigera | redigera wikitext]

Gripen har kommit att symbolisera olika egenskaper:

  • Styrka och vaksamhet.
  • I Orienten – ofta visheten och den andliga upplysningen.
  • Grekland – helgad åt Apollon som solgud, åt Athena som visdomen och åt Nemesis som hämnden.
  • Inom kristendom – djävulen och de kristnas fiender. Hos Dante förlorade gripen sina negativa innebörder. Blev symbol för Kristi dubbla väsen som gud och människa. Symbol för påven som företrädare för både andlig och jordisk makt.[14][9][10]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 3 Svenska Akademiens ordböcker (SAOL, SO och SAOB) på Svenska.se: grip
  2. 1 2 3 4 5 Svenska Akademiens ordbok: grip
  3. 1 2 grip i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 8 mars 2026.
  4. 1 2 3 4 5 Holkers, Märta (2025). Gripen. Malmö: Arena. Libris 0kgzdk61xds9m6nc. ISBN 9789189967069
  5. 1 2 3 4 5 ”Grif”. Danmarks nationalleksikon. lex.dk. 9 september 2025. https://lex.dk/grif. Läst 8 mars 2026.
  6. ↑ Cleasby & Vigfusson Old Norse to English dictionary. https://cleasby-vigfusson-dictionary.vercel.app/word/gripr. Läst 9 april 2026
  7. ↑ Geir T. Zoëga. A Concise Dictionary of Old Icelandic. https://old-icelandic.vercel.app/word/gripr. Läst 9 april 2026
  8. ↑ ”Griffin, mythological creature”. Encyclopædia Britannica. britannica.com. https://www.britannica.com/topic/griffin-mythological-creature. Läst 8 mars 2026.
  9. 1 2 3 Swahn, Jan-Öjvind (2019). ”Gripen”. Klassiska symboler (2. uppl.). Bromma: Ordalaget. Libris 8k8lmkjh6xq46lfv. ISBN 9789174692761
  10. 1 2 3 Foley, John (1995). ”Gripen”. Tecken, märken och symboler. Stockholm: Forum. Libris 7256422. ISBN 9137107224
  11. ↑ Magnus Bäckmark, Jesper Wasling (2001). Heraldiken i Sverige. Historiska Media. Libris 8382894. ISBN 91-89442-32-6. https://waslingmedia.se/wp-content/uploads/2016/12/Heraldiken-i-Sverige.pdf. Läst 9 april 2026
  12. ↑ ”Gripen”. Sju Härolder (Svenska Heraldiska Föreningen) (1): sid. 13, 18. 2006. 1:2006. https://www.yumpu.com/sv/document/read/20151346/sju-harolder-svenska-heraldiska-foreningen/1. Läst 9 april 2026. ”Indelning i klasser (s13): Aspenäsätten återfinns på sida 49, både med örnlejon och lejonörn. Lejonörnen (s18): Aspenäsätten - Blå, (A) var en stormannaätt vars huvudsakliga godsinnehav fanns i Mälarlandskapen, Småland och Östergötland. Anfadern Filip dog 1279. Släkten har genomgående fört en lejonörn, vars överdel består av ett lejon och underdel av en örn, i skölden, men domaren Birger Filipsson, känd 1276, (avrättad 1280) förde ett örnlejon (A) (överdel örn, underdel lejon) i skölden. Riddaren Bengt Jonsson, känd 1352-74 och hans bror Ulf Jonsson, även han riddare, känd 1356-93, förde båda en förenklad variant av lejonörnen (AA). Örnen, fåglarnas konung (s18): I lejonörnen och örnlejonet kombineras liksom i gripen lejonets egenskaper med örnens. I sammansättningen påminner lejonörnen om den mesopotamiska lejongripen, men det är en lokal form förekommande i norden, utan förbindelse med mesopotamisk bildtradition.”.
  13. ↑ ”Skärselden, canto XXIX”. Den gudomliga komedin
  14. ↑ Cooper, Jean C. (1984). ”Grip”. Symboler. Stockholm: Forum. Libris 7255031. ISBN 91-37-08619-7

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Grip&oldid=59424798”