Vattenbuffel
| Vattenbuffel Status i världen: Starkt hotad[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Familj | Slidhornsdjur Bovidae |
| Underfamilj | Oxdjur Bovinae |
| Släkte | Bubalus |
| Art | Vattenbuffel B. arnee |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bubalus arnee | |
| Auktor | (Kerr, 1792) |
| Utbredning | |
 Större populationer i grön och gul, mindre populationer och introducerade djur i röd | |
| Synonymer | |
| |
 Domesticerad vattenbuffel i Thailand. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Vattenbuffel eller asiatisk buffel[2] (Bubalus arnee) är ett slidhornsdjur som tillhör underfamiljen oxdjur. Vattenbuffeln domesticerades för cirka 4 000 år sedan och är sällsynt i det vilda. Den används som dragdjur och hålls även för mjölk och kött.
Utseende och egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Den vilda vattenbuffeln kan bli upp till 3 meter lång och 150–190 centimeter hög, men de domesticerade brukar vara betydligt mindre.[3] Signifikant för djuret är den välvda pannan och de jämförelsevis små öronen. Vattenbuffelns horn är svängda utåt och bakåt och avståndet mellan hornens spetsar kan överstiga en meter. Hornen är vid basen vitt skilda och de är något längre hos tjuren än hos kon.[3] Klövarna är stora och den långa svansen är rörlig.[4]
Vattenbuffeln är en god simmare och dykare, och betar gärna vattenväxter.[4] Till skillnad från nötkreatur har djuren rangordning i flocken.[4] Vattenbuffeln är förhållandevis motståndskraftig mot sjukdomar och parasiter.[4]
Ko med kalv.
Förvildad vattenbuffel i Australien.
.jpg)
Systematik
[redigera | redigera wikitext]Vattenbuffeln beskrev vetenskapligt första gången 1758 av Carl von Linné under det vetenskapliga namnet Bos bubalis, men utgick då ifrån den domesticerade formen. 1792 beskrev Robert Kerr den vilda formen under namnet Bos arnee. Under en period placerades vattenbuffeln i endera tre släkten: Bos, Bubalus eller Buffelus.[5]
År 2003 beslutade International Commission on Zoological Nomenclature (ICZN) att korrekt vetenskapligt namn för den vilda populationen är Bubalus arnee.[6] Flertalet auktoriteter har accepterat detta binomialnamn för taxonet.[7]
Endast ett fåtal DNA-sekvenser finns tillgängliga från de vilda populationerna av vattenbuffel.[8] Den vilda vattenbufflen anses vara ursprunget till dagens domesticerade vattenbufflar men den genetiska variationen inom B. arnee är inte utrett, och hur den är besläktad med de domesticerade formerna är också oklart.[9]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]
I vilt tillstånd finns endast något tusental djur i små spridda populationer i Indien, södra Nepal och Sydostasien.[1] Ursprungligen förekom den i ett bälte mellan nuvarande Malaysia och Indonesien. Tama vattenbufflar är vanliga i Sydostasien och finns även på andra håll i världen. Omkring 95 procent av alla cirka 168 miljoner vattenbufflar finns i Asien och omkring 0,3 procent i Europa (2026).[4] Det finns omkring 200 tama vattenbufflar i Sverige (2026).[4]
Under 1800-talet introducerades vattenbuffeln till Australien för jakt och köttets skull och ett förvildat bestånd kom att etablera sig i den norra delen av landet. På 1970-talet hade antalet vattenbufflar i Australien blivit så många att de utgjorde ett hot mot flera våtmarker. Att de var bärare av sjukdomar som skulle kunna sprida sig till tamboskap utgjorde en annan fara, varför åtgärder vidtogs för att hålla beståndet nere och begränsa skadorna.[10]
.jpg)
En mycket ovanlig variant av albino vattenbuffel uppväxt på en gård i Narayanganj, skulle säljas på en boskapsmarknad för att offras vid Id al-adha, men köptes av den bangladeshiska regeringen för att placeras på Bangladesh National Zoo. Den sällsynta albinovarianten saknar den typiska svarta eller grå hudfärgen som hos vanliga bufflar, den har istället en rosa nyans. Dess mest anmärkningsvärda egenskap är en framträdande tofs av blont ljust hår på framsidan av huvudet. [11]
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Groves (1996) delar upp den vilda vattenbuffeln i tre underarter:[1]
- B. a. arnee - populationen som förekommer i Indien och Nepal
- B. a. fulvus - förekommer i Assam och närliggande områden
- B. a. theerapati - förekommer i Sydostasien.
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Den vilda vattenbuffeln lever i hjordar. Den lever i fuktiga gräsområden, våtmarker och liknande habitat. Vattenbuffeln livnär sig i första hand på färskt gräs. I det vilda kan de bli upp till 25 år,[3][1] i fångenskap uppemot 30–40 år[4].
Vattenbuffeln och människan
[redigera | redigera wikitext]Som nyttodjur
[redigera | redigera wikitext]Vattenbuffeln används som dragdjur och hålls även för mjölk och kött. Köttet är snarlikt konventionellt nötkött i smaken, men mörkare i färgen och magrare.[4] Mjölken har högre torrsubstans, fett- och proteinhalt än komjölk.[4] Den italienska osten mozzarella ystas traditionellt på mjölk från vattenbuffel. Torkad dynga kan användas för att elda med.
I Sverige har det blivit vanligare med vattenbufflar för att återskapa våtmarker, bland annat för våtmarkerna i Kristianstad där dom blivit en succé [12] [13]
Vattenbufflar plöjer ett risfält på centrala Java i Indonesien.
Pojke plöjer med vattenbuffel i Laos.
Mjölkprodukter från vattenbuffel.
.jpg)
Hot och status
[redigera | redigera wikitext]Den vilda vattenbuffeln är fredad i Bhutan, Indien, Nepal och Thailand. IUCN kategoriserar den som akut hotad (EN).[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 5 Bubalus arnee på IUCN:s rödlista, auktor: Kaul, R., Williams, A.C., rithe, k., Steinmetz, R. & Mishra, R. 2016, besökt 1 februari 2023.
- ↑ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.7, läst 2018-09-28.
- 1 2 3 Animal Diversity Web
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ”Vattenbuffel”. SVA. https://www.sva.se/djurhaelsa/djurslag-a-oe/produktionsdjur/vattenbuffel/. Läst 26 februari 2026.
- ↑ Ellerman, J. R., Morrison-Scott, T. C. S. (1966). Checklist of Palaearctic and Indian mammals 1758 to 1946. Second edition. London: British Museum of Natural History. sid:383–384.
- ↑ International Commission on Zoological Nomenclature (2003). Opinion 2027 (Case 3010). Usage of 17 specific names based on wild species which are pre-dated by or contemporary with those based on domestic animals (Lepidoptera, Osteichthyes, Mammalia). The Bulletin of Zoological Nomenclature, vol.60, nr.1, sid:81–84.
- ↑ Gentry, A. Clutton-Brock, J., Groves, C. P. (2004). The naming of wild animal species and their domestic derivatives. Journal of Archaeological Science, vol.31, sid:645–651.
- ↑ Flamand, J. R. B., Vankan, D., Gairhe, K. P., Duong, H., Barker, J. S. F. (2003). Genetic identification of wild Asian water buffalo in Nepal Arkiverad 2 juni 2013 hämtat från the Wayback Machine.. Animal Conservation 6 (3): 265–270.
- ↑ Yang, D. Y., Li Liu, Chen, X., Speller, C. F. (2008). Wild or domesticated: DNA analysis of ancient water buffalo remains from north China. Journal of Archaeological Science 35 (2008): 2778–2785.
- ↑ Australian Goverment: The feral water buffalo (Bubalus bubalis)
- ↑ ”Buffel skonas – för lik Trump”. Dagens Nyheter. 28 maj 2026. https://www.dn.se/direkt/2026-05-28/buffel-skonas-for-lik-trump/. Läst 28 maj 2026.
- ↑ ”Succé för vattenbufflar”. Natursidan. 23 juni 2026. https://www.natursidan.se/nyheter/succe-for-vattenbufflar/. Läst 23 juni 2026.
- ↑ ”Vattenbufflar sköter Hallands våtmarker”. Sveriges Natur. 29 oktober 2025. https://www.sverigesnatur.org/gron-guide/vattenbufflar-skoter-hallands-vatmarker/. Läst 12 november 2025.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör vattenbuffel.
| ||||||||||||||||||||
|